twenty-two of thirty
Dag 22 – Det här upprör mig
Folk som sätter sitt ego och sin stolthet framför välmåendet för sitt barn eller djur. Det kan irritera mig deluxe när människor är för stolta för att inse att de kan ha fel. Speciellt när folk frågar och ber om råd i tex uppfostran, så får de så bra råd de bara kan få från folk som vart med om liknande, så kan de ändå inte ta åt sig utan gör det motsvarande. Att inte kunna ta råd eller tips från andra utan man ska vara så jävla duktig.
Det är så typiskt oss svenskar. Vi ska vara bra på allt vi gör, med en gång också. Som om barnuppfostran kommer naturligt? Är det inte bra att vi kan ta råd från andra och ta del utav deras erfarenheter? Jag vet att när jag kommer få barn så kommer Amelie, Mamma och Pappa vara på min snabbuppringning. Men även mina vänner som kanske också har barn då. Jag kommer inte vara rädd för att ta råd från folk som faktiskt VET bättre, då de redan har erfarenheten.
Vi har även svårt att prata om det som upprör oss och gör oss ledsna, speciellt tjejer i min ålder och yngre. Vi vill att folk ska se på oss och tänka "åh jag önskar jag hade det så" Men varför? vi alla är olika så varför inte acceptera allas olika sidor och inte försöka se / vara lika dana? Till och med om vi bråkar med våran pojkvänn, då kan vi inte prata om det med varandra, för man ska va så jävla duktig. well quess what? i snitt bråkar ett par 312 dagar om året. Varför kan vi inte bara prata med våra vänner och ha en axel att gråta mot, för våra vänner finns ju alltid där?
Jag har lärt mig utav mina misstag, vart i förhållanden där jag inte mår nå bra, men man är för stolt att erkänna. Men jag har lärt mig att man måste prata om det, få ett annat perspektiv. Så nu om jag och rasmus bråkar någon gång, så är jag inte rädd för att berätta för mina vänner och oroa mig för att de ska se mig på ett annat sätt. Utan nu säger jag som det är " jag mår inge bra alls, jag och rasmus har bråkat" Sen väljer man självklart själv hur mycket man vill dela med sig, men det är bra att prata med varandra, ventilera och rensa skallen! och först och främst, inte känna att man blir dömd.
Q-nell
Folk som sätter sitt ego och sin stolthet framför välmåendet för sitt barn eller djur. Det kan irritera mig deluxe när människor är för stolta för att inse att de kan ha fel. Speciellt när folk frågar och ber om råd i tex uppfostran, så får de så bra råd de bara kan få från folk som vart med om liknande, så kan de ändå inte ta åt sig utan gör det motsvarande. Att inte kunna ta råd eller tips från andra utan man ska vara så jävla duktig.
Det är så typiskt oss svenskar. Vi ska vara bra på allt vi gör, med en gång också. Som om barnuppfostran kommer naturligt? Är det inte bra att vi kan ta råd från andra och ta del utav deras erfarenheter? Jag vet att när jag kommer få barn så kommer Amelie, Mamma och Pappa vara på min snabbuppringning. Men även mina vänner som kanske också har barn då. Jag kommer inte vara rädd för att ta råd från folk som faktiskt VET bättre, då de redan har erfarenheten.
Vi har även svårt att prata om det som upprör oss och gör oss ledsna, speciellt tjejer i min ålder och yngre. Vi vill att folk ska se på oss och tänka "åh jag önskar jag hade det så" Men varför? vi alla är olika så varför inte acceptera allas olika sidor och inte försöka se / vara lika dana? Till och med om vi bråkar med våran pojkvänn, då kan vi inte prata om det med varandra, för man ska va så jävla duktig. well quess what? i snitt bråkar ett par 312 dagar om året. Varför kan vi inte bara prata med våra vänner och ha en axel att gråta mot, för våra vänner finns ju alltid där?
Jag har lärt mig utav mina misstag, vart i förhållanden där jag inte mår nå bra, men man är för stolt att erkänna. Men jag har lärt mig att man måste prata om det, få ett annat perspektiv. Så nu om jag och rasmus bråkar någon gång, så är jag inte rädd för att berätta för mina vänner och oroa mig för att de ska se mig på ett annat sätt. Utan nu säger jag som det är " jag mår inge bra alls, jag och rasmus har bråkat" Sen väljer man självklart själv hur mycket man vill dela med sig, men det är bra att prata med varandra, ventilera och rensa skallen! och först och främst, inte känna att man blir dömd.
Q-nell
Kommentarer
Trackback
