tekku tekku
Hösten är kommen, jag saknar dig otroligt mycket nu.. Det var när det började bli småkyligt på kvällarna förra året vi fick ta hand om dig. Du förgyllde varje dag för oss. Det fanns alltid sällskap hemma, du ville alltid mysa och aldrig klagade du en enda gång att göra mig sällskap till att ta ut soporna som jag glömde vid dörren när vi skulle ut och rasta.. Du bara vickade på svansen och följde med och när vi kommit tillbaka in i lägenheten myste vi på ryamattan i hallen..
Jag saknar att vakna upp brevid dig, alltid låg du där mellan mig och rasmus. Det skulle krävas en jävla hetta för att du skulle röra dig ur fläcken. Kommer ihåg en gång när rasmus av misstag kastade täcket över dig och du låg bara snällt och väntade där under tills någon skulle lyfta bort det..
Jag vill egentligen inte prata om dig. Jag vill inte hantera eller bearbeta. Jag vill inte behöva "minnas". Det är så svårt att förklara, men mest utav allt är det svårt att förstå. Du följer aldrig med när jag ska ta ut soporna längre.. Jag vill inte acceptera det.. Jag saknar dig nå så fruktansvärt, Tequila.
Jag saknar att vakna upp brevid dig, alltid låg du där mellan mig och rasmus. Det skulle krävas en jävla hetta för att du skulle röra dig ur fläcken. Kommer ihåg en gång när rasmus av misstag kastade täcket över dig och du låg bara snällt och väntade där under tills någon skulle lyfta bort det..
Jag vill egentligen inte prata om dig. Jag vill inte hantera eller bearbeta. Jag vill inte behöva "minnas". Det är så svårt att förklara, men mest utav allt är det svårt att förstå. Du följer aldrig med när jag ska ta ut soporna längre.. Jag vill inte acceptera det.. Jag saknar dig nå så fruktansvärt, Tequila.
